ica

2012-09-27
20:19:37

Comeback med maracas?

Lite oväntad och spontant beslut att prova på om kroppen var redo för träning igen. Ramlade i på Zumba och fick inte den ledaren jag trodde det gjorde att det blev ett mycket uppfriskande Zumbapass med flera roliga nya låtar där en det sjöngs om maracas i en av de fartigare låtarna. Mycket kul Inte helt död efter passet och skän dusch efteråt!
Precis som det skall vara...

/Ica
2012-09-23
12:51:31

Det där gamla vanliga...

Att man inte uppskattar något förrän det är borta. De mest "självklara" sakerna.
Jag har den gågna veckan upplevt två olika sådana exempel.
Att om det mest besvärliga, jobbigaste problem du har är att grannen ibland väsnas, då är du förskonad från jävelskap som du inte ens kan föreställa dig. Men som kanske just din granne upplever varje dag och lever i varje minut. Ibland behövs en påminnelse om detta. Ett enda samtal med en person kan bli den där fönstergluggen till en värld som är mörkare än mörkret halv två på natten då du lyssnar på det där eviga dunket från någonstans i huset.

Den andra upplevelsen är att åter kunna andas igen. Att kunna göra det utan att ta i med hela kroppen och känna motstånd precis hela vägen ner till lungorna.
Ica har vart halv utslagen och beroende av näsdukar senaste veckan. Men nu idag Går det att andas och till och med kroppen kände för en spontan springtur i lördagsmörkret igårkväll. Benen taktade som på en ivrig häst och jag hade fullt sjå att få den att gå normalt. Jag väntar spänt tills jag åter kan glida i träningskläderna och låta pulsen stiga. Längtar efter timmen med ren glädje (Zumba) och att få ryta loss och svära av mig innestående frustration (3D-mooves/styrka).
Vill bli helt kärnfrisk nu. Idag. På en gång.
Så det så...

/Ica

(möjligt att jag släpper ut mig på en längre promenad i veckan, kanske)
2012-09-11
11:40:54

Snuvad

När man har plöjt igenom tre böcker så vill man ju att något sorts slut, gärna ett bra slut då varje bok var runt 400-500 sidor lång.

Igen så har jag missat att kolla upp en serie innan jag påbörjar den. Den här gången trodde jag att jag var säker, eftersom serien var i alla fall tio år gammal.

Men efter att ha läst om fina tankar om att förhålla sig till naturen. Att den vite människan är tillintetgörarens verktyg och att det kommer att byggas en stad av glas så visar det sig att biblioteket endast köpte in tre av möjligtvis fem böcker. Jag fick ingen glasstad.
Under alla de sidor jag vände på funderade jag på vad denna serie är påväg. Vad vill författaren uppnå? Förutom att ta den tidiga amerikanska historien i en lite annan version. Och svaret är: Jag vet fortfarande inte för serien tog inte slut, men det gjorde böckerna på biblioteket. Och eftersom böckerna är tio år gamla och inte uppmärksammad ett dugg så finns de inte att få tag på.
Varför är fantasy en så riskabel genre att läsa?

/Ica