ica

2015-07-31
15:47:29

Solfredag

Det är fredag och jag har loggat ut ur alla jobbprogram, cyklat hem i ett mycket friskt väder som känns mer som starten på en tidighöst än Norrlands andra sommarmånad. Solen värmde försiktigt i lä... 

Men, det är sol och det är mer än vi haft på nästan hela veckan. Humöret är sömnigt men lätt fnittrigt och vart fick jag den plötsliga städlusten ifrån? Jag tänker göra det enkelt för att sedan äta middag och kanske köra använda på moove? Just nu känns allt möjligt!

Ha en bra fredag!

/Ica
2015-07-30
12:34:00

Läser just nu - Att de i tid må väckas

Det är nästan att jag skulle vilja göra en rensande ritual efter att ha läst den här boken. Låta glödande salvia och positiva tankar rensa ut alla obehagliga bilder som väcktes med denna bok. Frida Arwen Rosesund har skrivit denna bok med den vackra något bakåtvända titel Att de i tid må väckas. När jag läste denna tänkte jag hela tiden att titeln var Må de i tid väckas, men den heter inte så.

Den här boken har flera element av obehag. Dels så utspelar den sig i ett Sverige på 1940talet på landsbygden. Handlingar baseras mycket på vad andra ska tro, vad andra ska tänka om det ena eller andra görs. Vad ska pappa säga när jag blivit gravid och jag inte ens kan minnas/vill minnas vem mannen som gjorde det hela är? Vad ska bygden tro när jag åtrår en annan man så snart efter min äkta makes frånfälle? Det talas i tredje person om varandra, som om det hela ändå kanske är om någon annan.

Den är också obehaglig på det viset att de nordiska mytologierna är närvarande. Det är barngastar i väggarna, det är näckens lockande dragningskraft från varje vattendrag. Det är vandrande döda som ser ut som levande, men något är skevt, det är något som inte stämmer…

Allt ger en stark bild av nakenhet. Oroliga tankar som inte får komma fram i ljuset, ens för bästa väninnan, eller vem är egentligen att lita på? En nästan hopplös tillvaro med synden som en kvävande filt över allas medventanden. Där till och med sorggubben hänger på bybornas ryggar så det går att se.

 

Förutom alla rädslor så är det också vissa riktigt osmakliga beskrivningar om klibbande blod, det är inälvor som rivs upp, kroppar som slits isär i missionärens tal. Det är grönt slem som rinner ut ur slidan och oro för monstret som växer inne i magen. Skräcken om vad det är som kommer att komma ut. Ett döfött foster? Ett monster? Ett barn? Känslan av att något ont växer inom en och det går inte att ta bort. Måste vänta ut tiden och hoppas på det bästa.

Och när ljuset äntligen tycks ha kommit till bygden, så händer allt en gång till…

 

/Ica

2015-07-27
12:17:00

Oj oj det är måndag igen

Nej, det är väl ingen överraskning, snarare efterlängtat efter en jobbhelg. men ändå, det är lite trögstartat idag.
 
Jag har hamnat i en allmän kommit av sig känsla som hållit i sig i ett par veckor nu, eller snarare sedn jag kom tillbaka efter min semester i slutet av juni. jag är inte gjord för sena jobkvällar och det var sådana jag fick. Så det blev rivstart för min del.
Vad har jag gjort då? sovit sovit sovit och läst. Juli har varit en bra läsmånad, men ganska kass på andra sätt. Nu kommer snart augusti, så jag hoppas på mer där. Det har inte varit så mycket träning, varken pass eller egna promenader och springturer. Vädret som varit har inte inspirerat till någon aktivitet.
 
Men Denna vecka ser jag fram emot, det blir en liten nystart igen. För det är en vecka som består av jobbpass som slutar mellan 15.15 till 16.00. Alla möjligheter att gå p åde träningspass jag tänkt mig. Som jag längtar! Kanske tänker det inte regna fullt lika mycket heller. Just nu till exempel molnmingt uppehåll som skulle kunna ge sol på eftermiddagen! jag har lite hopp.

Nu är det dags att hälla bort det kalla frukost teet, klä på sig något mer anständigt och gå på biblioteket. Mina böcker är utlästa, så jag måste ju skaffa lite fler?
 
Ha det bra nu måndag. Det blir en bra start det här!
 
/Ica