ica

2017-06-08
12:27:00

Läser just nu - Diabolic

Wow, det var mycket i den här boken! Vi följer Nemesis som är livvakt till arvtagare Sidonia von Impyrean. Hon är en diabol, en varelse framavlad för att lyda och skydda sin härskare. Jag hajar till av namnet Nemesis, var det nödvändigt att använda just det namnet på henne? De andra diabolerna har mer ”normala namn” för den här världen, men det är bara en parantes. Sidonia och Nemesis bor i ett fort med sin familj. Fortet låg i omloppsbana runt en gasjätte omgiven sav livlösa månar.  När så en skrivelse kommer från Kejsaren att alla diaboler skall dödas, så vägrar familjen döda Nemesis. De lyckas även lura den inkvisitor som skickas till dem för att kontrollera att diabolen är död. När nyheten kommer att Sidonia skall skickas till Krysantemumpalatset för att socialisera i det kejserliga hovet, så skickas Nemesis istället för att skydda Sidonia. Sidonia är inte intresserad av intriger och konversera med de andra arvtagarna. Hon vill vara hemma och skapa skulpturer och lära sig mer av teknik och naturvetenskap. Två förbjudna ämnen som hennes pappa har som sina stora intressen. Ett intresse som gjort att hela familjen hamnat i onåd hos kejsaren.

 
En diabol ska nu helt plötsligt uppträda som en människa. Nemesis blir helt klart nervös, men gör så gott hon kan. Till exempel att komma ihåg att blinka tillräckligt ofta. Att inte vara för stark och försöka visa mer känsloyttringar. Men också spela berusad, då hon inte reagerar på alkohol eller narkotiska ämnen och skaffa rätt sorts vänner. Det är inte så lätt.

Det är många lager i den här boken. För det första att det inte tillåts att få kunskap om teknik och utveckla ny teknik, istället lever de på gammal teknik och tror på det gudomliga kosmos. Dels att grandokratin ser ner på människorna som är boende på planeterna, de styrs och används som slavar så senatorerna och deras familjer ska kunna leva i överflöd uppe i rymden i sina fort och skepp. Sedan har vi de speciellt framavlade människorna som genetiskt blivit modifierade för att uppfylla speciella ändamål. Diabolerna har fått starkare benstomme och är starkare än normalt, de hugger för minsta lilla hot och drar sig inte för att döda sin härskares fiende.  Tjänstefolk har tappat förmåga till egna initiativ och lever för att tjäna och passa upp. Musiker avlas fram för det instrument de skall spela och får fingrar, armar med mera anpassade efter ett specifikt instrument. Och många fler… De ses inte som människor och behandlas inte som människor.

Det är många vändor i den här boken, men Nemesis överlever. Det jag gillar är att författaren nog har tänkt en hel del på hur en person som inte tänker som alla andra måste förhålla sig till alla intriger. Hur och också upplever sitt första besök på en planet – skräckinjagande det kan vara och vad hennes instinkter gör med henne. Det kaos som uppstår i huvudet när hon inser att hon faktiskt tycker om en person till utöver sin härskare…

Jag gillar den här, även om det ibland kändes som att intriger skapades för intrigens skull och kanske inte handlingen. Boken innehåller den värsta satkärring till mormor jag har träffat på i litteraturen. Den här hamnar också på min årsbästa lista.

/Ica

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: