ica

2017-09-30
11:53:00

Ett favoritfoto på en lördag

Alltså känslan när man ligger och har det gott och så kommer något förbi, eller någon som ropar på en och så måste man titta upp. Vad vill du? Vad händer där borta? Men, man är för lat för att anstränga sig. Lite den känslan får jag av den här bilden.
 
 
Den här här tagen i somras när vi var i fina Skagen i Danmark. Det är en region jag skulle kunna åka tillbaka till igen. Vi hade väl ett ganska bra skagenväder ändå. Konstant vind och shortsväder med lite välvilja och tuppskinn på benen.
Den här sälen var så otroligt blasé. Tursiter flockades runt den och den bara låg där och mådde gott. Det var oväntat kul att se en säl på så nära håll. det kryllar inte av sälar i Ånge direkt. Havet kokar i bakgrunden när Skagerrakt och kattegatt möts, men den ligger där och filosoferar riunt de knäppa människorna och tar det lugnt. Så härligt bara.
 
Ha en fin lördag!
 
/Ica
2017-09-29
11:26:38

Jodå, det blev fredag igen

Jag kan inte påstå att jag är jättepeppad. Faktiskt. Det vankas jobbhelg där det kommer bli massor att göra för min del. Mina bihålor vill inte ge med sig, så det är en ganska kraftlös varelse som jublade över sin sovmorgon imorse. Jag har inte velat gnälla så mycket på bloggen, men mina arbetskollegor har fått dras med en allt annat än glad Ica. Snarare någon som kämpar sig uppe och håller tyst när viljan att muttra blir för stark. Det där med tålamod är inte min främsta egenskap just nu.
 
 
Nåja, det är en ganska gråmulen fredag, så jag har ägnat morgonen åt att blogga och tänker ge mig ut för att hitta gott fredagsfika. Någon fredag ibland, så får man fredagsfika tycker jag. Sedan blir det nog läsning, läsning, läsning och kanske omlackning av naglarna. En lugn fredag alltså.
 
/Ica
2017-09-28
12:31:00

Läser just nu - Den glömda trädgården

 
Först och främst: jag har lyckats läsa en till bok jag äger! Sedan råkade jag låna några stycken från bibblan direkt som en belöning eller så. Nåja, den här gången läste jag Den glömda trädgården av Kate Morton. Vad jag minns är det en ny författare för mig. Och nu när jag läste ut den, så vet jag inte riktigt vad det var som lockade. Men en del i lockelsen var titeln, en glömd trädgård. Sedan att en person kommit bort från sin familj och nu försöker hitta sin historia och familj.
 

Men jag tror jag mer eller mindre tappade intresset efter det. Vi rör oss i tre olika tider, med tre olika huvudpersoner. De tre tiderna växlar mellan varje kapitel, men ibland blir det rörigt ändå. Och när man som läsare får olika pusselbitar i varje kapitel från de olika tiderna, så blir det en plågsam väg till alla hemligheternas avslöjande. När det blir mysterier för mysteriets skull så blir det tråkigt.

En helt okej bok, men inte så intressant egentligen. De personer som jag hade velat träffa mer, nämndes mer i förbigående och situationer som jag tycker borde ha beskrivits mer hastades förbi. Ändå är boken 416 sidor. Så nog fanns det plats alltid.

/Ica