ica

2017-11-09
12:51:00

Lyssnar på just nu - Avgrunden

 
Så! Slut på allt läskigt och konstigt. Eller kanske kommer det in fler böcker vi får se. Jag fick inte plats med alla jag hade i arkivet. Vi får se. Veckans bok är i och för sig rätt konstig. Så beroende på hur man ser det, så får ni en bonus redn idag.

Jag lyssnar vidare på isfolket och här är bok nummer 3. Och jag undrar lite vad som hände. Det känns som att bok nummer 3 spårade ur en aning. Sol har blivit en ung vacker kvinna och drar till sig problem som en magnet. Vi får följa henne från Norge till Danmark, in i danska skåne och tillbaka till norge igen. Hon förför här och där, samtidigt som hon är mycket bestämd med vilka som får komma henne nära. Det här var en bok där åren hoppar iväg, känns det som. Men på samma gång verkar tiden stå stilla.

 
Det blir en paus innan jag knäpper på nästa bok igen. VAD är det för projekt jag har satt på mig själv egentligen?
 
/Ica
2017-10-26
12:29:00

Läser just nu - Näckens döttrar

Sist ut en svensk boka jag blev besviken på. Nu var det dags för Frida Arwen Rosesunds fortsättning på Att de i tid må väckas. Det är skevt. Allt verkar normalt, men så spricker det fram. Den där dottern Mary som Johanna fick med Georg, eller kan det vara en annan far? Hon är inte så lik varken Johanna eller Georg. Och när sover hon egentligen? Brådmogen för att vara en 3 åring och verkar bra mycket starkare.

 
Eller Rakel, dotter till en olycklig kvinna som bittert stretar på. Stänger in Rakel och förbjuder henne att träffa folk. Rakel får veta att hon är ful. Att allt med henne är fel. Hon sover inte heller. Hon låtsas varje gång hennes mor kommer upp till hennes rum. När modern sedan går ner, så klättrar hon ut genom fönstret. Hon älskar daggen i gräset och regnet som faller från himlen. Men hon får inte gå till sjön för mor.

På flera sätt så mår byarna bättre nu. Det finns gengasbussar som går till Borlänge, Georg kör en av turerna. Johanna jobbar på prästgården. Hilda verkar ha tillfrisknat efter förra bokens otrevligheter. På prästgården har prästen hittat sig en ny kvinna han vill gifta sig med. Men det är något som stör. Sjöarna och tjärnarna är olycksbådande. Ingen går säker för näcken. Och helt plötsligt så var boken inte lika intressant längre.

 
Det är många perspektiv i denna bok. Vi får följa Johanna, Rakel, Georg, Sofia, Melker och Dora. Vissa scener får vi uppleva olika gånger i de olika personernas synvinkel. Det var förvirrande i början. Men sedan hängde jag på. Boken är bra, trots massor med mystik och folktro, så är den ändå inte lika bra som första boken. Nu är näcken gjord. Jag tänker att i ett samhälle där Näcken verkar ha fler barn än någon annan, så borde det också finnas gott om mylingar. Mammor som i förtvivlan och skam lämnat bort sitt barn i skogen. Det här utspelar sig kring 1940-1944 med en epilog vid 1960, och då var det kanske slut på det.

Läsvärd, obehaglig och skev, men ingen favorit.

/Ica

2017-10-19
12:25:00

Läser just nu Flickan med gåvorna

 

Den här boken gav mig samma ”det bästa jag läst på länge”-känsla som när jag läste The Martian – Ensam på mars. Jag hade en förtjust känsla genom hela boken som jag inte haft någon gång tidigare, vad jag kan komma ihåg just nu. Ändå tog den tid att läsa, kanske för att jag pysslar med ett mobilspel som tar mer tid än det borde.

 
Men, bokens huvudperson Melanie är en person som är lätt att tycka om. Mycket tror jag beror på att vi följer henne och hennes tankar. Hon tänker väldigt mycket. Hon drar slutsatser om sig själv, om hennes miljö och personerna runt omkring. I början är hennes vardag oerhört inrutad. Hon trivs med denna vardag, det är det enda hon känner till. På dagarna sitter hon fastspänd i sin rullstol. Ben och armar sitter fast, till och med halsen är fastspänd. Ibland lossas ena armen när det är dags att äta eller när de ska skriva. Hon kan ana sig till att hon hade ett annat liv innan hon hamnade i bunkern. För när det kommer nya barn, så kan de inte prata och sedan börjar de i hennes klass. Allt luktar kemiskt. Det verkar vara så det ska vara. Tills hon får känna av människolukt för första gången. Hennes käkar börjar automatiskt tugga och hon börjar dregla utan att förstå vad hennes kropp gör med henne.
 

Jag vill inte skriva så mycket om vad som händer sedan, men det är ett kollapsat England och det är en mycket liten del kvar av mänskligheten. Slutet var inte helt självklart och oväntat för mig. Melanie är en smart, stark och hungrig person. Hon ser världen ur ett barns perspektiv, men växer i takt med att hon får insikter om sig själv och sin omgivning. Det är många rent osmakliga scener och beskrivningar i boken. En del blir värre, bara för att det är ett barn, som inte  är ett vanligt barn som ser det. Den här hamnar helt klart på min Årsbästa lista!

/Ica