ica

2010-10-21
09:49:07

Jag ger upp

Angående det här med vintern, för jag vet att jag jag kommer att tillbringa timmar i trettiogradig kyla och vara överlycklig tillsammans med min kamera och utföra magi och få sprakande bilder med frostkanter i December/Januari. Jag kommer förälskad att ålaomkring alldeles för nära iskanten till Jungan och knäppa kort på diamanterna på vattenytan då solen speglar sig och putsar på den sega isen.
Jag kommer att känna hur blodet rusar i kroppen då jag flyger fram på mina längdskidor i Sveriges vackraste natur, fjällvärlden i Funäsdalen/Bruksvallarna/Ramundberget. Men ...

Just nu muttrar jag friskt angående den -11 gradiga kylan (så kallt var det hos mig vid åtta tiden imorse), jag muttrar över halkan på vägen, över att behöva klä på sig till något som helt förändrar ens egentliga kroppsfigur och mörkret (behöver jag säga något om mörkret?)

Så tänkte jag imorse också, jävla vinter. Fan också.
Vid frukosten tittade jag ut genom fönstret och kände den bedrägliga fotolusten dra i benen, den ville att jag skulle släppa skeden och ta på mig skor, hugga tag i Cameron och sedan ta några snabba kort då solen skiner så fint igenom de frostklädda vissna hundkexen på åkern ovanför vårat hus. Det var jättefint. Men jag tog mig samman, det är kallt med skor och morgonrock vid tio minusgrader. Så jag åt frukost. Däremot kom insikten att nog är jag norrlänning och naturmänniska ut i hårtopparna. För den starka oviljan mot mörker, halka och tjocka kläder försvann då motljuset gjorde underbara saker med de döda.

En annan fördel är ju också att med snö på backen så slipper man se allt dött gräs ...
Så för att påminna om vad som komma skall, så ger jag en bild från i och för sig våren 2008, estetiskt fotoprojekt för skolan som skulle ha något med häst att göra ...

estetiskt fotoprojekt fr. 2008

Det är fint med vinter.

/Ica